PÅSKLOV & OPERATION
Så befinner vi oss mitt i barnens påsklov. Har ännu en gång prickat in veckans bästa schema för även det här lovet och är ledig större delen av veckan tillsammans med barnen. Inte för att dom längre har så mycket nöje i att vara med mig, men jag har av att vara med dom, haha. Och så är det ganska skönt med en veckas sovmorgon. Även om jag oftast är uppe med tuppen. Inte minst nu när morgnarna är ljusa igen. Men njuter ändå av att man inte behöver hoppa upp ur sängen och slipper vakna av alarm som ringer.
I början av förra veckan opererades Maya. Vi var alla uppe vid klockan 5 och sen var det lirkande och en procedur att faktiskt få upp henne och in i duschen för tvättning med svamp och medel inför operationen. Men Kl.6.30 vinkade en nervös mamma av Maya och Patrik. Jag stannade kvar hemma med Hanna. När dom kommit in på sjukhuset och Maya fått på sig "sjukhuskläderna" så ringde hon mig på facetime och jag fick vara med nästan hela vägen tills dom skjutsade henne ner till narkosen. Det var en upplevelse då hon fick lugnande medan vi pratade. Så det samtalet och den skärmen fladdrade hejvilt innan vi lade på. Men hon var en stjärna rakt igenom. Så himla duktig! Ingreppet blev mindre än förväntat och efter ett par timmar ringde hon mig igen på uppvaket med en isglass i handen. När dom på uppvaket frågade henne om hon ville ha glass, festis, smörgås eller varmchoklad så svarade hon, fortfarande ganska vimsig efter narkosen, "Va? Får man allt det här gratis? Då ska jag operera mig oftare". Då fick dom sig ett gott skratt av vår underbara 13-åring.
Hon fick stödja på benet direkt då dom "bara" plockat bort en benbit som låg lös under knäskålen. Så hon går som vanligt men har nu efter en vecka börjat klaga över att det gör ont i benet. Det är antagligen operationssåren som börjat läka ihop och än vet vi inte hur hon ser ut under de stora plåstren som sitter både under och på sidan av knä. Vi skulle låta dom sitta tills dom ramlar av själv. Kanske lika så bra. Ibland kan det vara värre att se hur det ser ut än att inte ha någon aning. Om 1-2 månader ska hon bli kallad igen till knäteamet och då kommer det diskuteras om en till operation för att stabilisera knäskålen. Önskar så klart hon slipper det men med tanke på problemen hon haft så kanske det är det bästa för henne. Vi väntar och får se helt enkelt.
Och så kom påsken. Den är så tidig i år och långfredagen bestod av mängder med snö. Kändes mer som jul än påsk faktiskt. Men vi samlades hemma hos mamma och pappa för att äta lite påsklunch och jag bakade en påskig morotskaka som jag tog med. Det var mysigt. Vi ses inte så ofta allihopa längre så då blir det lite extra när det väl händer.
Hoppas ni haft en fin och härlig påskhelg!