ELENI APOSTOLAKIS

Känner ni också hur livet sakta kommer tillbaka efter den långa mörka vintern? Precis just nu. Här sitter jag på balkongen och hör fiskmåsarna utanför. Det är fortfarande ljust ute och klockan är över 20. Hanna kom nyss hemcyklandes efter att ha varit ute med kompisar och hoppat studsmatta hos en klasskompis inte långt härifrån. Maya är på fotbollsplanen som jag kan se genom fönstret med sina vänner. Vi har haft svärföräldrarna här på besök där vi satt i kvällssolen på balkongen och fikade. Livet känns lite extra fint.

 

Jag har tänkt jag ska hinna så mycket de senaste dagarna men istället har jag knappt hunnit något före och efter jobbet. Det har mest varit ett åkande fram och tillbaka till Birsta senaste veckan. Men imorgon jobbar jag min sista dag innan en veckas semester! Medan våren kommit hit och värmen också är påväg, så tänker jag och Patrik åka mot vinterland för en sista gång i år. På fredag ska vi ge varandra förra årets julklapp. Den innehöll en helg till att vara bara vi och må gott. Den helgen landar vi i fjällen för att åka skidor och skoter och förhoppningsvis kan vi njuta av fint väder också. Ta dagen som den kommer. Det ska bli mysigt. För att sedan återvända hem, mer redo än någonsin för våren.

 

Jag skulle kunna stanna här ute på balkongen föralltid. Jag tycker om ljuset här. Men också hur jag hör varenda ljud utanför, precis som att jag vore ute. Nyss åkte en moped förbi. Man hör fåglarna och hur barn rör sig ute på gatorna. Men klockan börjar ändå bli ganska mycket. Så jag tror jag strax ska gå in och göra Patrik sällskap i soffan för att se någonting på tvn. Antagligen tar det inte lång stund innan jag slumrar. Så fort det börjar bli minsta mörkt så säger jag godnatt. Känner mig som en typisk grottmänniska. Är vaken när det är ljust men måste sova på direkten när det är mörkt. Med det checkar jag ut härifrån och önskar er en fortsatt fin vecka!