FRANSKA RIVIERAN

Natten mot fredag kom vi innanför dörrarna här hemma efter fyra dagar i Frankrike. Dagar fylld med sol, bad i turkosblått hav, människor, många steg i fötterna och otroligt mysiga dagar och kvällar i en väldigt levande stad i Medelhavet.

En resa Patrik fick i 40-års present och som vi kommer minnas så länge vi lever. Nice var allt man kunde föreställa sig och lite till. Inte helt oväntat människor i mängder på gator, torg och stränder. Kändes som en stad som aldrig sov. Men också förvånad över deras natur och otroligt fina grönskande parker med vattenfall mitt i staden. Det var helt klart en upplevelse.

Första men inte sista gången vi besöker Frankrike. Deras vänlighet och mjukhet har gett mig en dröm om att studera franska och tillbringa mina äldre dagar bland de gamla damerna som gick ner till stranden varje dag i deras baddräkter för att hoppa i havet och sedan tillbringade tid att sitta tillsammans vid caféer på eftermiddag och kvällar. Hur mysigt liv har dom inte?

Även om jag blev stormförtjust i Frankrike tror jag dock inte att vi kommer återvända just till Nice. Man vet aldrig. Men som jag känner nu så är drömmen om att åka på lite mindre orter med mindre mängd människor och ett lugnare tempo. Nästa gång det är dags för Frankrike hoppas jag det är dit jag styr kosan. För ja, det måste bli en nästa gång.

 

 
Känner mig innerligt lycklig och tacksam för den här resan och känner mig så levande nu när vi kommit hem. Otroligt glad för att vi kommit iväg och för att mamma tagit så bra hand om allt här hemma under tiden då barnen börjat skolan medan vi var borta och dom dessutom levt ännu en vecka utan vatten och avlopp. Skönt för oss som slapp det den här gången.
 
Men tack livet för det här!