ELENI APOSTOLAKIS

Redan på morgonen vaknar jag av att förvärkarna ändrat form och jag känner ganska direkt att antagligen är det idag hon kommer att födas. Nu kändes det verkligen som på riktigt. Jag och Maya stiger upp och äter frukost och av nyfikenhet börjar jag klocka värkarna som är ganska oregelbundna och inte speciellt onda men ändå väldigt tydliga. Ringer och förvarnar min mamma och Patrik på förmiddagen om att idag händer det nog.

 

Men nästan hela dagen går och värkarna blir inte starkare men däremot från runt kl.12 är dom regelbundna med 9-10min mellan. På kvällen börjar jag tröttna på att inget mer hänt då jag hade bestämt mig för att ungen skulle ut. Därför trotsar jag min onda kropp och foglossning till att sparka boll med Maya vilket gör att värkarna börjar komma lite tätare.

 

Vid 20.30 lägger jag mig för att se en film och i nästan samma sekund känner jag hur det rinner till ordentligt och jag får nästan springa in på toaletten. Det fortsätter att sippra och jag förstår att vattnet måste ha gått. Ringer upp på förlossningen och dom vill att vi ska komma upp för undersökning eftersom det troligen var vattenavgång. Min syster & Anton kommer hem till oss för att vara med Maya och vid kl.22 är vi på väg in till sjukhuset.

 

Inne på förlossningen kopplas jag upp på CTG och dom konstaterar att vattnet gått. Närmare kl.23 blir jag undersökt och är då öppen 2-3cm men värkarna gör fortfarande inte jätte ont och det går ganska långt emellan dom. Blir tempad och barnmorskan säger att  vi får välja om vi vill åka hem igen eller ta in på vårdhotellet. Vi bestämmer oss för att åka hem och får en tid för igångsättning dagen efter om bebisen inte skulle kommit före.

 

Redan i den enormt långa korridoren påväg från förlossning ut till parkeringen känner jag hur det börjar ta i mer ordentligt och får stanna och andas mig igenom värkarna vid flera tillfällen. Vi sätter oss i bilen och åker hem och under tiden blir det bara värre och värre. Väl hemma kommer värkarna med 2-3 min mellanrum och det börjar bli riktigt jobbigt. Hinner nog inte vara hemma mer än 30 min så får P ringa tillbaka till förlossningen och vi får åka tillbaka.

 

Kl.00.00 blir vi inskriven och får komma in på ett undersökningsrum för ny CTG-kurva. Får verkligen börja andas mig igenom varenda värk nu.

 

Kl.01.00 blir jag undersökt och är öppen 4cm. Vi får då förflytta oss in till vårt förlossningsrum och jag ber om att snart få lustgas. Kort därefter får jag även en värmekudde att lägga på magen. Jätte härligt kändes det då för en kort stund.

 

Strax före kl.2 undersöks jag igen och är öppen 5cm. Jag säger då till barnmorskan "då är det bara hälften kvar" och hon svarar med att den halvan brukar gå snabbare än den första. Jag förbereder mig ändå på att det ska ta flera timmar till. Precis då börjar det komma så intensivt så jag knappt hinner med mellan värkarna. Jag blir yr av lustgasen och dom får sänka den till 30% lustgas och 70% syrgas. Det blir ordentligt jobbigt och jag säger till barnmorskan att nu klarar jag det inte mycket längre utan jag måste få någon mer typ av bedövning. Till svar får jag att det nog är för sent och att hon ska undersöka mig igen. Är då öppen 10cm och det finns inte så mycket annat jag hinner ta. Minns ändå vilken lättnad det var när hon sa det. Jag trodde ju att jag skulle få ligga sådär i flera timmar till.

 

Kl.02.25 sätter krystvärkarna igång. Alltså dessa superkrafter man bär på. Det kändes så otroligt härligt och jag blev obeskrivligt peppad när jag kände att nu kommer hon.

 

Fyra minuter senare - kl.02.29 fick jag upp vår lilla flicka på bröstet ♥

 

 

Att dessutom klara det med endast (och knappt) någon lustgas gjorde att jag både chockade mig själv men också kände en otrolig lättnad och stolthet. Jag är så himla glad över att jag var så med den här gången och minns alltihopa. Förlossningen gick med andra ord toppen bra! Tänk vilken skillnad det kan vara på förlossningar. Som natt och dag jämfört när Maya kom till oss. Nu är vi stolta tvåbarnsföräldrar åt två underbara flickor ♥