Nu har det här riktiga höstrusket lagt sig som ett tjockt täcke över oss och plötsligt känns det som det var en oändlighet sedan vi såg ljuset sist. Kvällarna blir nu mera becksvarta och dagarna blir bara kortare och kortare. Medan man går på sparlåga, medan man går och väntar på att solen ska återvända så vet jag också att man bygger upp lyckan som kommer att bli när solen visar sig igen. Desto längre vi är ifrån varandra desto större blir glädjen när vi ses igen.
Hela helgen spenderades på jobbet och vi fick känna på trycket som jag inte tror vi mött sedan i mellandagarna senast. Det kändes ganska g a l e t emellanåt. Var går gränsen på hur många besökare man får vara i ett köpcenter samtidigt? Eller finns inte corona där kanske? Det var både väldigt kul men samtidigt är det lite skrämmande. Swish sa iaf den här helgen. Och när måndagen kommer så går jag som vanligt på "helg". Skillnaden är att jag måste ställa klockan tidigt för att gå upp och få iväg barn till skolan. Imorse skulle jag dessutom lämna in bilen, stannade och handlade lite med min snälla mamma som skjutsade mig från verkstaden, tog sedan en promenad bort till min fina vän och kollega Linda där vi slipade garderobsdörrar och bara hann börja måla när jag blev tvungen att gå och hämta Hanna på skolan, vidare för att hämta bilen, kom bara hem så ramlade det in en stortjej med kompis och jag satte igång och målade i Hannas rum. Ja, ni läste rätt. Nu målar jag om i lilla H's rum också. Hann inte hela vägen innan det var dags för middag och läxläsning. Får fortsätta imorgon då Patrik är iväg till sena sena kvällen idag. Får se om jag hinner se skymten av honom innan jag somnar nöjd efter den här dagen.
Nu väntar lite kvällssång och uppträdande av Hanna innan det är dags för nattning. Det är ganska obligatoriskt här hemma att man åtminstone måste sjunga och dansa till några låtar innan vi säger god natt och tack för idag ♥
Wow vilka höstigt fina bilder! Vilken duktig fotograf du är! :)